Hatar att skriva rubriker! Från och med nästa inlägg ska jag pröva på ett nytt sätt att skriva rubriker, då slipper jag tänka ut nån var eviga gång :)

Igår var det första styrelsemötet efter sommarens uppehåll. Det flöt på riktigt bra, även om vi har en förmåga att hamna lite utanför protokollet då och då och sväva ut i våra egna historier. Men det är bara trevligt. Träna ett tag med Nikita innan. Men det blev väldigt hastigt och lustigt. Det var även valpkurs på klubben. När de lämnade planen för en stund smet jag in där för att träna. Då var det ett gäng ungar som satt på bruksstegen och frågade både det ena och andra. "Vad är det däääär?" "Varför gör hunden såååå?" etc.
Så, jag gav upp och gick in istället...haha.

Viktors föräldrar är i Hemavan och plockar svamp, så vi går ut med deras hundar. Viktors pappa är så himla mesig och snäll. Dom har två Tibetanska spaniels. Kullbröder. Men dom är verkligen som natt och dag. Den ena är skygg och vill absolut INTE kelas och bli klappad på, medans den andra är framåt, ett riktigt kelmonster och har en förmåga att höja sin röst. Och pga. av det så väljer Viktors pappa att alltid gå ut med hundarna när det är som minst andra hundar ute. För annars hänger Nalle i kopplet och skäller som en tog. Tillslut så flyger han alltid på lilla skygga Ludde och biter han över ryggen. Vadå omriktat beteende? Och snälla gulliga Viktors pappa håvar in sina båda flexikoppel och säger lite försiktigt: "Kom nu. Tyst nu." (Hatar flexikoppel förresten, och har alltid gjort!) Eller så vänder han och byter håll. Inte konstigt att han beteer sig som han gör. Nu har jag fått hålla i kopplet på Nalle i tre dagar. Nikita har också varit med. Första dagen skällde han och skulle flyga på Nikita. Röt bara till åt honom så var det inte mer med det. Igår försökte han med samma sak, röt till igen. Och idag. Han tittade bara på Nikita och sen gick vi. Helt lugna promenader. Tycker bara att det är så tråkigt att man måste begränsa sig så för att man tycker att ens hundar är så jobbiga, när det egentligen handlar om VEM det är som håller i det där snöret!

Annars så är jag rätt förbannad för övrigt. Vilket kanske inte är så ovanligt? :) Men när man som sista person får veta saker. Som man förövrigt måste dra ur människan, för det kom inte frivilligt, då blir jag förbannad, besviken och jävligt ledsen! Anledningen till att jag inte fick veta något var för att "jag redan tycker tillräckligt dåligt om honom". Om man nu behandlar en människa, som råker vara min vän, som skit i över ett års tid och beter sig som en barnrumpa, då tycker jag inte att det är så konstigt om jag inte tycker om personen i fråga lika mycket nu. Och när jag nu får veta att han har tagit strypgrepp på min vän tills hon inte kunde andas och att det lämnade märken kvar efteråt, har jag då fan inte rätt att tycka LITE JÄVLA ILLA OM HONOM?! Men, han hade ju druckit alkohol. Då är det visst okej låter det som? Det är aldrig okej! Just nu är jag mest förbannad på att hon berättade det för massa andra, men inte för mig, faktiskt!
Näe, fy fan! Stanna kvar i det där jävla förhållandet om det är det hon vill. Just nu orkar jag faktiskt inte bry mig längre!

Imorrn blir det träning med Anna, och Eva-Stina? Ridhuset hade vi tänkt vara. Såg precis att Anna ringt idag. Sorry Anna, om du läser det här! :) Vi hörs imorrn!

Nu, sängen!

Pinglan