Idag har vi varit på Springerklubbens inoff. utställning på Forslunda. Tyckte att det skulle vara en kul grej att fara dit, när det var där vi debuterade förra året + att hon behöver träningen. Idag slutade det med HP, BIR & BIG-2. Nikita var jätte duktig. Det går bättre och bättre. Men det är den här svansen som hon inte vill visa upp. Hennes stolthet, om matte får tycka till :) Igår var vi i Robertsfors på tävling. Startade i Lkl. 2. Skrapade ihop 131 poäng (och det med två nollor = 50 points bort). Men jag är jätte nöjd. Äntligen är Nikita sitt vanliga jag igen. Känns jätte skönt. De förra två tävlingarna vi startade på så var hon inte färdig. Det var på tok för mycket med löpet för hennes del. Och de två nollorna igår var helt OK. En av dem är jag nästan lite glad för. Det var apporteringen. Hon HATAR apporteringen. Jag kastade apporten, och när tävlingsledaren säger: "Kommendera", vad gör Nikita? Jo, hon tjuvstartar i världens racerfart till apporten och hämtar den så fint. Hon var supertaggad igår, så den nollan tar jag med glädje :) Det visar att hon verkligen kan och vill. Rutan var det andra vi nollade. Och det tar jag på mig. Jag stressade för mycket när jag skulle rikita in henne. Skulle ha tagit 3 sekunder längre på mig så att jag såg att hon verkligen fattat. Men, så är livet. Vi tar nya tag nästa helg. I fredags så "körde" Anna mig. Hon lekte tävlingsledare alltså och kommenderade mig. Och när det är dags för läggande under gång så säger Anna (precis som man ska göra): "Nästa moment är läggande under gång. Framåt marsch!" Och vi går iväg. Vad händer? Jo, Nikita lägger sig ner efter ett visst antal meter. Och det hände inte bara en gång. Så den som säger att hundar inte kan tänka... Nu ska vi ut och träna lite fotgående.