Väntan...

Jag sitter och väntar på att få resultaten från Nikitas AD/HD röntgen. Och som sagt, tiden går inte fortare när man väntar. Kollas SKK's hunddata varje dag, men inget än. Så, jag får fortsätta vänta.

Idag har jag och Mona gått en promenad med hundarna. Där Nikita är, där är Abbe. Vi behöver aldrig tvivla. Räcker med att ropa på Nikita så vet man att även Abbe kommer. Han rent dyrkar Nikita. Men som sagt, vem avgudar inte den tjejen? :)

Och jag som tänkte att vi skulle ligga i stenhård träning denna vecka inför helgens tävlingar, men det har varit väldigt slappt. Men nu ska vi ut! Rutan och fria följet gäller. På torsdag så ska förmodligen jag, Anna och hundarna ta en heldag igen. Så då ska Anna får kommendera oss. Det behövs! :)


image8
 
Har min lillgris varit så här liten?

Kärleksförklaring

Vissa nätter när man jobbar, och tiden går sådär sjukt sakta som den gör ibland och men helst bara vill hem och slänga sig i sängen. Då kommer jag oftast att tänka på min lill skrutt. När jag ser hennes söta tryne framför mig, då blir jag så glad och lycklig. Det är en underbar känsla. Det är kärlek. Jag skäms nästan för att säga det, men det är nästan så att det pirrar i magen när jag tänker på att jag snart får komma hem och pussa på henne. Och välkomnandet man får när man kommer hem är i en klass för sig. Det är så mysigt att komma hem efter en lång natts jobb. 
Jag har ingen karl, men jag har nåt som är så mycket bättre. Den här tjejen är det bästa jag har, och jag vet inte vad jag skulle vara utan henne idag.
image6

Händelserik helg!

Idag har vi varit på Springerklubbens inoff. utställning på Forslunda. Tyckte att det skulle vara en kul grej att fara dit, när det var där vi debuterade förra året + att hon behöver träningen. Idag slutade det med HP, BIR & BIG-2. Nikita var jätte duktig. Det går bättre och bättre. Men det är den här svansen som hon inte vill visa upp. Hennes stolthet, om matte får tycka till :)

Igår var vi i Robertsfors på tävling. Startade i Lkl. 2. Skrapade ihop 131 poäng (och det med två nollor = 50 points bort). Men jag är jätte nöjd. Äntligen är Nikita sitt vanliga jag igen. Känns jätte skönt. De förra två tävlingarna vi startade på så var hon inte färdig. Det var på tok för mycket med löpet för hennes del. Och de två nollorna igår var helt OK. En av dem är jag nästan lite glad för. Det var apporteringen. Hon HATAR apporteringen. Jag kastade apporten, och när tävlingsledaren säger: "Kommendera", vad gör Nikita? Jo, hon tjuvstartar i världens racerfart till apporten och hämtar den så fint. Hon var supertaggad igår, så den nollan tar jag med glädje :) Det visar att hon verkligen kan och vill. Rutan var det andra vi nollade. Och det tar jag på mig. Jag stressade för mycket när jag skulle rikita in henne. Skulle ha tagit 3 sekunder längre på mig så att jag såg att hon verkligen fattat.
Men, så är livet. Vi tar nya tag nästa helg.

I fredags så "körde" Anna mig. Hon lekte tävlingsledare alltså och kommenderade mig. Och när det är dags för läggande under gång så säger Anna (precis som man ska göra): "Nästa moment är läggande under gång. Framåt marsch!" Och vi går iväg. Vad händer? Jo, Nikita lägger sig ner efter ett visst antal meter. Och det hände inte bara en gång. Så den som säger att hundar inte kan tänka...


Nu ska vi ut och träna lite fotgående.
 
image5