Ja, vad har hänt sen sist? Viktor har kommit hem från Hultsfred. Han ringde mig under Metallica konserten så jag fick lyssna lite. Håret reste sig och jag fick nån tår i ögonen. Så mäktigt att få vara där! Nästa gång, då åker jag också.
Har spenderat lite tid med syskonen uppe i Holmsjö hos farmor, farfar & pappa. Vi har inte gjort nåt speciellt. mest bara umgåtts och njutit. Inte ofta man får spendera tid med syskonen så här efter att man flyttat hemifrån. Bortskämd blir man också med frukost framdukat på morgonen, gourmémiddag på bordet varje dag och hembakta bullar till kvällsfika.

Farmor och farfars luzernervalpar

Alltid glass efter maten hos farmor och farfar :)

Pappa (ORAKAD!) & lillebror

Men samtidigt så saknar man hur allt var förut. Somrarna i Holmsjö har varit dem bästa!
Förut, när även Åsa var med oss. Och Ante. Imorrn är det begravning för Åsa. Alla mina tankar går till Ante. Fina du. Kom ihåg vad jag sa igår...

Mattias, pappa, Göran, My, Åsa, Linn, jag & Andrea

Samma underbara gäng

Älskar dessa bilder! Den enda vi saknar är Ante. Det är ett år mellan dem. Samma gäng och med mjöl i ansiktet. "Holmsjökampen" kallade vi vår egen 5-kamp för. Åsa var lektant och kom på allt i lekväg för oss barn, alltid!
Jag är glad att vi har alla minnen kvar, det är något som ingen kan ta ifrån oss.

Igår var jag även upp en sväng på klubben och tränade lite. Hade lagt ett spår på 500-600 m med 5+1 apporter innan. Hon var lite ivrig i början och gick över den första, men sen tog hon resten klockrent. Vinklarna tar hon jätte bra. Hon kändes lite off i spåret på nåt sätt. Kan inte riktigt förklara det. Men hon var ändå grymt säker. Tvekade aldrig vart spåret gick. Hon kändes nästan lite nonchalant. Ungefär som att: "Herregud, kan du inte göra ett svårare spår åt mig, det här är ju rena barnleken!" Ska lägga ett blodspår åt henne nästa gång. Funderar på att försöka oss på viltspåret.

Igår när jag kom hem från farmor och farfar så kom mamma över med Nikita hem till mig. Hon har varit där medans vi har varit borta. Hon tog sin favorit leksak vart super glad och gnällde och halvylade om vartannat. Trodde verkligen att hon saknat mig. Sen har jag märkt idag att den lilla damen bär runt på den här leksaken överallt och vårdar den ömt. Det är en pip i den och när jag tryckte på den så att den pep som satte pipandet från Nikita igång igen. Hon vill inte kampa och dra med den som hon brukar, utan hon släpper den bara när jag försöker. Kom då på att det är drygt 2 månader sedan hon började löpa nu. Det är ju hennes lilla bäbis såklart! Man kan ju inte kampa med den. Och sen när hon har varit hos mamma utan den i nästan 2 dygn så är det ju klart att hon saknat sin bäbis. Hon har till och med legat och gnällt hos mamma har min kära mor berättat.

En ett år gammal dålig bild, men här är hennes älskade bäbis

Nu ska jag göra mig iordning för grillning. Hela tjocka släkten (känns det som) ska upp till mormor på London och grilla strax. Tror vi räknade på att vi blir 17 st. Så det är bäst att man är där i god tid så man hinner norpa all mat först :)

Ha en trevlig dag!